Något jag aldrig kommer att förstå mig på är dessa ”vänner” som försvinner för att man fått barn. Precis som att man bar en smittsam sjukdom eller något.. Jag har alltid kunnat umgås med mammor, oavsett. Ett barn är ju det finaste man kan få, och man borde vara glad för sin väns skull? Men ja, vissa tänker väl inte så. Mitt liv är absolut inte över här, tvärtom! Det är nu mitt liv har fått sig en helt ny mening, verkligen något att leva för. Jag kan fortfarande hitta på saker, jag är inte handikappad eller sitter inlåst bakom galler.
vänner som sagt att de ALLTID kommer att finnas där, som man känt i flera år och stått väldigt nära. Jag börjar förstå varför mammor oftast tyr sig till varandra. Men som sagt, jag förlorar inget på det.. sånna människor behöver man inte i sitt liv 🙂
Det kanske inte beror på att dina vänner inte tycker om barn?
Jag tror att det många gånger kan bero på att man är rädd att störa och stressa efter att en ny familjemedlem kommit.. Kanske dom väntar på att du ska höra av dig för att säga att du både har ork och tid och att du fortfarande tänker på dom?
Jag tvivlar inte på att dina vänner är glada för din skull! (kanske en gnutta avundsjuka, men det är väl helt normalt!) 😉
Kram<3