millagronstrand

som jag berättat tidigare så njöt jag verkligen av att vara gravid. jag älskade att se min mage växa då jag hela tiden påmindes om att bebis utvecklades. Satt och uppdaterade min gravidapp hela tiden & läste på massor om bebis vecka för vecka. Älskade sparkarna även om det höll mig vaken mååånga nätter, man fick springa på toa konstant och inga kläder passade. Jag minns när folk sa ”du kommer bebis få en sådan där liten kula med tanke på att du är så lång” haha jo tjena, jag fick en enorm kula! Men jag var så stolt över den och tyckte faktiskt att den var väldigt fin! Gick och prata med bebis konstant, sjöng och klappa och jag satt & titta på spjälsängen som stod där renbäddad och föll några glädjetårar flera gånger. Den där längtan och väntan, man hade ju ingen aning om vad man hade framför sig, mer än att livet skulle förändras på de mest underbaraste sett. Jag tog verkligen vara på min graviditet då jag visste att jag skulle sakna det sååå mycket. Jag har faktiskt inte tänkt så mycket på magen, är så upptagen av att njuta av att våran son nu finns här på utsidan. Men när jag idag satt och titta igenom mina gamla bilder så fick jag en sådan gåshud. Tänk att där inne låg Leon i 9 månader. Helt ovetandes om vem han var, hur han skulle se ut osv.. nu saknar jag magen lite grann, den där mysiga känslan. Jag trivdes verkligen inte med att vara ”stor” för de var precis så jag kände mig, stor ÖVERALLT och inte bara över magen. Därför kändes de så jobbigt när man fick de där dumma kommentarerna ”tjockis, gud vad tjock du är!! Har du XXXL nu eller?” Osvosv.. Folk tänker inte på att man faktiskt kan ta illa upp. Jag förstår att de kanske menade just magen, men när man mår dåligt och känner sig tjock överallt så är det de sista man vill höra!

Jag hoppas verkligen att vi får lyckan att bli gravida igen i framtiden, att få ge Leon ett litet syskon. Åh ❤️