Jag känner att livet är för kort för att hela tiden engagera sig i människor som aldrig ens lyfter ett finger för en. Energitjuvar är vad det är. Jag har hela tiden brytt mig om vänner & släkt. Lagt ner all min tid för att bry mig. För att få det att fungera. Jag trodde aldrig att jag skulle nå punkten där jag inte orka bry mig. För man krigar ju alltid för det man vill. Men nu har jag det. VARFÖR ska jag bry mig? Varför ska jag lägga ner tid, hjärta o framförallt energi på människor som knappt tänker på en. Som inte bryr sig alls. Jag orkar inte. Livet är alldeles för kort för att ha halv dana människor i sitt liv. Jag har mina närmsta & jag vet att det alltid kommer att finnas där. Även om man ibland märker, alldeles försent att en del människor inte alls är som man trott. Men mina närmsta skulle ja aldrig ens behöva oroa mig över var det står. Om jag ens någonsin skulle behöva tvivla på dom, för det behöver jag aldrig. Man har liksom gått igenom alldeles för mycket för att ens utsätta vänskapen för något.
Sen har jag vänner man hejar på eller bara träffar någon gång i månaden. Man behöver inte vara bästa vän med alla. Men man behöver inte ha de där vännerna som bara ligger i lä heller. Som man själv kämpar för, man aldrig får någon respons av. Känner att detta börjar bli väldigt flummigt så avslutar med dessa två bilder som sätter ord på mina tankar väldigt bra just nu.
Senaste kommentarer