Alltså igår så slog de mig, fasen vad magen har dragit ihop sig fort! Hade som en lite grop längst ned under naveln, där huden var väldigt slapp och de är nästan helt borta!
Tänk vad kvinnokroppen är fantastisk, bär på ett barn i 9 månader. Från att de är pyttelitet till att bli en fullt utvecklad bebis, som kroppen sedan ska föda ut. Och efter det, dra sig tillbaka och ro om sig själv igen. Helt magiskt! Är så tacksam över min kropp tillskillnad mot vad jag var innan graviditeten. Nu har jag ett enormt sug med att komma igång med träning & diet igen. Är så svårt dessa tider bara, när det är så varmt och man bara vill ta en glass i solen t.ex. Men jag har lyckats tidigare och vet att jag klarar nästan vad som bara jag ger mig fan påt ?
Den övre bilden tog jag igår och den under var jag i vecka 40. Lchf och lång promenader VARJE dag och tre månader senare var jag på min startvikt. 25 kilo tappade jag alltså, inget kommer gratis (eller ah vissa har ju den turen) men annars äre bara jobba satan för det! Så värt när man är i mål ?
Senaste kommentarer