millagronstrand

Är du gravid eller rädd för din förlossning så varnar jag om att inte läsa detta!  

Klockan 19:00 den 5/1-16 kom vi in till SöS. Jag hade då oregelbundna värkar som jag fick andas mig igenom. Det undersökte mig och konstaterade att jag var öppen 2 cm. Fan tänkte jag, då blir det hemgång. Men barnmorskan bad mig att promenera några varv i korridoren. (Kan tillägga att slemproppen gick hemma innan vi åkte in & fortsatte under tiden där inne.) Efter några varv blev värkarna starkare och lite mer regelbundna. Det började även sippra vatten vid varje värk. Jag trodde att jag kissade på mig första gången. Barnmorskan bad mig ta en dusch mot värkarna & sa att vi blev kvar där då allt började komma igång. Tog en varm lång dusch och andades igenom värkarna. Nu började det kännas! Fick sätta på mig sjukhusrock, nättrosor & en gigantisk binda. Gick runt i rummet & försökte fokusera och andas mig igenom dessa värkar. Klockan är nu 21:30 och jag får lustgas och är öppen 3cm. Jag ligger och andas med lustgasen, den hjälpte väldigt bra i början. Du koncentrerar  dig på andningen och försöker att kontrollera smärtan. Men värkarna börjar bli väldigt starka & gör väääldigt ont nu. Jag blir undersökt och det visar sig att jag öppnat mig en cm, jag är nu öppen 4. Vattnet fortsätter att rinna och jag tror varje gång att jag kissar på mig. Det är faktiskt en riktigt obehaglig känsla. 01:04 får jag Epidural! Jag som är väldigt rädd för nålar & svimmar lätt var riktigt nervös. Men jag använde lustgasen samtidigt & hade så ont så tänkte knappt på det..

EDAn börjar värka sakta men säkert. Och OJ säger jag bara! 01:45 kände jag knappt någonting. Jag frågade barnmorskan om det verkligen skulle vara så, det var nästan så att jag kunde somna. Och det är precis så det ska vara tydligen. Frågade varför jag inte kunde fått den på en gång hahah men de är inte riktigt så de fungerar, förstår ju ja med egentligen. Men jag är riktigt glad över att jag tog denna smärtlindring. Den gav mig ny energi och hjälpte rejält! Däremot så bra att värkarna avtog.. Det är tydligen ganska vanligt. Fick värkdropp påkopplat som de höjde sakta men säkert. Det gick några timmar, och jag började öppna mig lite mer. Klockan 04:30 satt jag och gunga på en pilatesboll för att försöka få honom att glida längre ned. Mer vatten gick, värkarna började komma tillbaka och EDAn hjälpte inte längre. Detta var helt andra värkar, ett rejält tryck mot bäckenet. Mitt i allt måste vi byta rum, jag som har så ont att ja knappt orkar stå?! På vägen in till nya rummet känner jag att jag behöver gå på toa. Shit, måste jag göra nummer 2 nu också?! Jag måste springa på toa NU!! Men näe det fick man inte då barnmorskan ville undersöka mig först. Klockan är 05:00 och jag är öppen 8 cm och bebis är på g ut, konstigt att man kände dig toanödig haha! Jag börjar få krystvärkar och börjar andas lustgas igen. Dessa värkar är helt annorlunda jämfört med de andra. Här hjälper ingen EDA, eller lustgas. Här hjälpte bara Fredriks stöd!

Jag börjar krysta. Jag minns att jag tänkte att ja aldrig skulle klara av de, jag skrek att de inte gick och att jag inte orkar mer. När huvudet var ute började jag andas och la av. Fredrik fick lite lätt panik och bad mig att fortsätta, han pushade mig igenom de sista och tillslut kom hela Leon ut. 05:48, 18 minuters krystarbete. Han var lite blå då han fastnade.. Men helt perfekt! Jag minns inte att han skrek och frågade varför han inte gjorde det. Men tydligen så hade han skrikit en gång och sedan lagt av. Jag fick upp honom på bröstet, hela världen stanna upp. Allt jag såg var honom, min älskade lilla son. Jag tänkte bara att ” är det där verkligen MIN son? Är det MITT barn?” Och gud så jag älska honom. Tårarna bara spruta och Fredrik stod där bredvid mig, lika chockad och rörd.

Det är det mest smärtsamma jag varit med om, men även det häftigaste! En upplevelse som slår ALLT! Jag tänkte då att ALDRIG mer, men den tanken släpper man ganska fort i efterhand. Det är såååå värt det! ♥