Jag önskar att jag lyssnade mer på min magkänsla första tiden med Leon.. Och inte på vad alla andra sa. Tips är alltid välkomna, men när folk säger ”detta är bäst för bebis” då lyssnade jag på det då jag ville det bästa för min bebis. Grejen är att de bästa för ett barn är inte alltid de bästa för ens egna. Hm, men nu har man lärt sig, och får vi turen att bli gravida igen så kommer jag gå mer på min magkänsla osv ? Detta är några grejer jag ångrar första tiden med Leon:
• Leon hade kolik när han kom, skrek konstant från 21:00 till 07:00 VARJE natt/morgon och INGET hjälpte. Jag var sååå slut och ville bara somna bums när Leon gjorde det. Men då ringde alltid telefonen och det var en bekant som fråga om de fick komma på fika eller liknande. Man var gråtfärdig för att man var så trött, oduschad och i myskläder. Lägenheten såg ut som ett bombnedslag och allt man ville var att sova. Men för att inte göra personerna missnöjda, och ja ni läste rätt MISSNÖJDA så fick man ta sig i kragen. Ställa sig i duschen, röja i lägenheten och dra på sig lite spackel. Sitta halvsovandes när gästerna kom över och försöka vara social. Alla hade så bråttom med att komma över, självklart var de nyfikna på våran lilla som hade kommit. Man kände sig hela tiden så pressad och stressad med att träffa Folk. Men jag önskar att jag var hårdare! Till mina egna föräldrar kunde jag såklart säga hur situationen var och de förstod, men till andra tyckte jag att det var svårare. Och ja, de fanns personer som tog åt sig när man sa nej.
• Att jag lyssnade på alla personer som sa ”väck bebis var 3 timme första tiden för mat”. Tillslut så slutade jag med det, då han vaknade automatiskt var 3 timme första månaderna.. Han var som en klocka! Och ja varför gjorde han det tror ni? Jo för att jag hade triggat igång det. Visst han kanske hade gjort det ändå men iallafall. Och det värsta av allt jag störde ju hans sömn! Stackarn, konstigt att han blev bitter vissa gånger jag gjorde det.. får vi ett syskon till Leon, som går upp i vikt normalt osv, så kommer jag ALDRIG väcka för mat. Bebis vaknar när bebis är hungrig!
• Att jag pressade mig själv så mycket till att amma. Jag ville så gärna amma och när det inte fungerade så satt jag och försökte & försökte. Jag grät och blev sååå besviken på mig själv för att de inte fungerade. Fick en sådan amningsdepriossion! Varken jag eller Leon var nöjd, är glad över att Fredrik var så stöttande och förklara på bästa sett att ersättning är helt okej. Leon blev en helt annan bebis med mat i magen (såklart)! Då kunde vi dessutom ta till med nappen, vilket han tog direkt. Han älskade att bara ligga och snutta.
Finns säkert flera saker jag ångrar att jag inte gjorde annorlunda, men detta är det jag kommer på just nu..
Tänkte göra ett litet spontan inlägg som inte handlar om just Titel. Jag är faster till denna fina unga kvinna. Idag hade jag förmånen att få ha dessa juveler i min närhet, Ooh myy good vad Leon är harmonisk & trygg. Så fin på alla tänkbara sätt, & vilken mor du är. Så kärleksfull, hänsynsfull liten mor. Du har alltid som person varit rejäl av dig och full i fan som man ska, som barn. Från den dag jag fick höra att du & din kärlek skulle bli tre så, för det första så grät jag av lycka. Sen tänkte jag jaaaa helt rätt. Låt mig säga såhär, det finns kråkor som kraxar av missunsamhet/avundsjuka pga er ålder. jag tycker precis tvärtom. Unga föräldrar har mer ork tänker jag. Erfarenheten kommer precis som till oss andra. Läser en del bloggar själv och ser ibland kommentarer (om just unga föräldrar) ojoj hur ska det gå, det kommer aldrig hålla. Till er vill jag säga (om nån läser) det finns INGA garantier i livet för nåt oavsett ålder. Får barnet växa upp med kärlek/trygghet där man som förälder vågar sätta gränser med (för det behövs) så kommer det bli så himla bra. Till föräldrar som ev läser detta & kanske inte har superekonomi att kunna göra allt ”kul” med sina barn för min tro är att många vill ju så gärna göra allt mys med sina älsklingar, åka utomlands åka till olika parker etc vad ni vill. Men vet ni vad? det finns inget bättre än att vara med sina föräldrar oavsett vart ni befinner er. Själv har jag levt som ensamstående med min äldsta kille som är 24 nu. Lyssna på detta, jag var sååå fattig så när vi hade råd med sylt på gröten veckan innan lön så var jag & han lyckligast i världen för fasen vad gott det var. Så inför kommande mys med era älsklingar, packa det ni har råd med i korg och gå till närmsta badplats eller äng, vad ni vill. För ert/era barn är ni bäst oavsett vad andra lockar med. Heja