millagronstrand

Hej på er! ?

Hemma från kliniken nu. Tänkte berätta lite kort om operationen för er nyfikna ?. Jag var där klockan 09:00. Fick duscha kvällen innan och på morgonen med descutan för att få bort alla bakterier.. fick vara fastande från att ja gick å la mig på kvällen innan och fram till operation. Första läkaren jag träffade gick igenom en lista med mig där man skulle få svara på om man hade några sjukdomar osv. Sen fick ja några tabletter mot illamående och smärtstillande. Sen träffa jag en annan läkare som satte in infart i min hand. Slapp tack o lov armvecket ??! Sen träffade jag min kirurg. Fick testa implantaten då jag velade mellan 375 och 400 cc. Vi kom fram till 400 om de fick plats, vilket de gjorde. Sen somnade jag på sängen en stund och blev väckt när de var min tur. Vandrade vidare till operationssalen med min morgonrock och tofflor. Gick igenom uppvaket där de låg tjejer och grät av smärta och då kom adrenalinkicken. Fick sätta på mig hårnät och hann tänka miljoner tankar. Men de lugna sjuksköterskorna tog hand om en sååå bra och lugna ner en väldigt fort. Kom in i salen och fick klä av mig till trosor. Fick lägga mig på operationsbritsen och jag frös såå mycket! Var svinkallt i rummet. De la på mig ett täcke och kopplade på dropp. Gick igenom vad som skulle hända och berätta steg för steg hur de skulle gå till. Sen fick jag morfin och sömnmedel. Allt började snurra och man hann inte tänka så mycket. Minns att jag frågade ”är de nu ja kommer somna?” Hon bad mig att blunda och tänka på något fint och ta några djupa andetag. Jag svara att jag ska tänka på min son Leon. Sen är de svart. Vaknade upp efter fem minuter igen kändes de som. Försökte titta ner under täcket men var för svag och ögonen åkte igen hela tiden. Gjorde så några gånger tills ja gav upp och somna om. Hade frågat flera gånger ”blev de 400?!” Haha de har ja inget minne av. Vaknade av att de körde in mig till mitt rum. Jag skakade som ett asplöv. Jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv tror jag! Men efter att ja fick lägga mig i min säng, och fått i mig lite fika så blev det lugnt.

Smärtan då? Det är ett obeskrivligt tryck och de spänner. Ungefär som världens träningsvärk. Men det är inte i närheten så farligt som jag trodde. Jag kan resa mig upp från sängen själv och har inte ens tagit någon morfin idag. Jag äter stark alvedon och en tablett smärtstillande om dagen. Och vid behov så får ja ta morfintablett. I bland bränns de å sticks vid stygnen och man är otroligt svag. Har ingen känsel alls i brösten, men nerverna hittar förhoppningsvis tillbaka igen. Fick se mina bröst för första gången i morse. En så himla sjuk och obeskrivlig känsla att somna helt platt och vakna med stora bröst. Dom är väldigt svullna nu. De ska formas och ramla ner i bröstfickorna och denna process pågår i ett år. Men de ska bli skillnad vecka från vecka. Ska bli väldigt intressant å se! För just nu sitter de väääldigt högt upp och ser ut som två meloner typ ?.

Men jag är SÅ nöjd hittills! Grät nästan av lycka när ja fick se dom första gången. Detta är verkligen en dröm som varit sååå långt bort och nu är de äntligen gjort! Jag ångrar de inte för en sekund, trots att de känns. För de kommer vara så himla värt när de är klart! Rekommenderar denna klinik och Anna som kirurg för er som är sugna ?. Man blev så himla omhändertagen. De var så fräscht, sängen var skön och alla var så trevliga och hjälpsamma.

Nu ligger ja på soffan och väntar på mat. Blir skräpmat som killarna är iväg och handlar. Sen ska jag bara ligga här och slappa hela kvällen. Titta PH och äta gott. Vi hörs när vi hörs ❤️