Ingen lär ju ha missat de som hänt inne i Stockholm idag. Från en härlig solig vårdag till ett kaos. Den första jag tänker på är mamma, som precis har börjat sitt nya jobb, hennes kontor ligger ett stenkast från platsen där attacken ägde rum. Försöker ringa henne men kommer inga signaler alls, hjärtat börjar bulta och tusen tankar snurrar. Tillslut ringer pappa upp & berättar att allt är bra med henne, hon sitter inlåst på sitt kontor. Hade hon gått några minuter tidigare som hon egentligen hade tänkt, så hade hon varit mitt ute i folkmassan.
Alla hade inte den här turen idag, någon förlorade en mamma/pappa en syster/bror sitt barn eller en vän. Alla tankar går till er utsatta och till vårt land. För mig kom detta inte som en chock, tyvärr. Detta har mer eller mindre varit en tidsfråga, och jag tror inte heller att de är slut än. Vad händer med världen?! Terrorkrig överallt. Jag är rädd för framtiden.
All kärlek till er ❤
Man kan önska, tro. Jag vill tro på det goda. Men nåt annat säger detta är början på det onda. Ondskan har nått Sverige. Vårt trygga land är gone with the wind.
Det tror jag med tyvärr 🙁