millagronstrand

Satt o kollade igenom massa bilder på Leon i kväll. Säger det inprincip varje dag, men tiden går föööör fort! Älskar att se leons framsteg och hur han utvecklas, att han redan nu har en sån stark liten personlighet och hur han formas till en egen liten individ. Men framförallt att han är så medveten nu, så kul! Men ändå så kan jag inte låta bli att sakna den där tiden när han var så liten (inte för att han varit en så liten bebis haha) men den där nya tiden när allt var så färskt. Man levde i sin bubbla och allt var liksom första gången av allt. Bebisgoset, hur man kunde sitta och mysa med honom i timmar i famnen, nu sitter han liksom inte stilla en sekund haha

*Nu är Leon 8 månader, han kryper runt och säger ”MAMAMAMAMMA” hela tiden. Får inte vara i fred någonstans, står jag och diskar så sliter han i mitt byxben och ska prånget upp i famnen på mig (även om Fredrik är hemma.) Kissar jag så ska han helst stå upp mot mina knän och utforska badrummet. Han är väääldigt mammig nu! Och gör han illa sig eller blir ledsen, då är de mamma han vill ha. Värmer ens mammahjärta extra mycket när man får känna sig behövd, att de är hans egna vilja liksom. Men gud så de kan ta på ens krafter också ?

*Han har blivit otroligt svår att natta om kvällarna.  Tidigare så har de bara varit att ge flaska, stoppa i napp och klappa på honom så har han somnat på direkten. Nu tar det minst 40 min innan han somnar, ska leka och krypa runt överallt. Absolut inte ligga i sin säng och tar jag upp honom till våran säng så ska de bara busas. Gallskriker för att han är så övertrött, sjunger duttar på rumpan, hyschar, är tyst eller låtsas sova. Haha testat allt men nä, de är bara vänta ut och testa sig fram varje kväll. Men så är de ju, de där kan fortsätta hur länge som helst eller så vänder de om en vecka igen, men när man är mitt i det, då ångrar man hur bekväm man blir när de fungerar ?

*Han klappar nu händerna, babblar hela dagarna (pratglad har han ju alltid varit typ) men han ska verkligen försöka överrösta en haha. Han har upptäckt sin vilja och testar den mer än gärna haha. Han ska stå mot ALLT, han är sjukt snabb och ska försöka ta sig upp på saker, bland annat tv-bänken. Sätter man på musik och säger ”dansa” så står han och gungar med kroppen ? Längtar tills han går själv och ja jag gör faktiskt det. För nu kryper han överallt och är i ett annat rum på en sekund så tror inte man kommer behöva jaga honom mer för att han kan gå. Och varför jag längtar är för att han är ju mer stabil då.. Nu får man liksom vara på sin vakt så fort han står mot något.

Här var han inte gammal, mitt hjärta ❤️