millagronstrand

Fick denna fråga på ”frågestunden” som jag tänkte svara på ☺️ ”Några tips inför förlossningen och första bebis tiden?” 

svar: Alla förlossningar ser olika ut. Vissa har mer komplikationer än andra, vissa tar längre tid än andra och man kan aldrig veta hur ont en människa har. För man kan ha en helt annan smärta och sen tål man smärta olika. Vissa kanske ser döden medan andra tänker att ”vadå de här var ju inte så farligt?” Man ska aldrig lyssna på andra. Eller jo, tips kan vara värda men man ska inte förlita sig på att man klarar mer eller mindre just för att någon annan haft de lätt/svårt. Jag själv var inte alls nervös, faktiskt inte en enda gång under graviditeten. Jag tänkte att jag tar de som de kommer och de är ändå inget man kan styra över. Så att bara noja upp sig kändes för mig onödigt. Ett tips är att skriva ett förlossningsbrev, det gjorde jag och tyckte att de verkligen var nödvändigt. I mitt brev tog jag med vad jag var rädd för (jag har ju armvecksfobi haha) förklara att jag lätt svimmar. Att jag inte hade några speciella förväntningar då jag inte ens visste vad jag skulle förvänta mig. Vilka smärtlindringar jag ville ha. Att jag ville ha EDA så tidigt som möjligt. Att Fredrik skulle klippa navelsträngen och att jag ville ha hjälp med amningen mycket. Sen är ett annat tips att inte ha för höga förväntningar och att man får kanske tänka om med vissa saker. För när du väl står där så kanske du visst vill ha smärtlindring eller tvärtom. Ta hjälp av ditt sällskap, tänk på andningen den gör verkligen så mycket! Varje värk är en värk närmare ditt barn, så tänkte jag. Sen i den materiella vägen.. Ta med dig stora sköna kläder. Inte de där små string trosorna, och tighta jeans. Ta med ditt favorit godis så du kan ladda upp med energi och kanske något mellan mål. En vattenflaska, du förlorar mycket vätska så de kan vara bra att fylla på med ny. Och läppsyl var typ min räddning då jag blev så torr om munnen av lustgasen. Sen har ju vissa akutförlossning och då kanske man inte hinner äta godis eller så haha.

Sen när det kommer till första bebistiden. Mitt råd här är att stressa INTE. Första tiden är väldigt tuff. Det är ju en sådan omställning. Från att bara behöva ta hand om sig själv till att plötsligt prioritera någon annan före en hela livet ut. Du kanske inte får gå på toa i fred, sova i fred eller knappt sova alls. Kom ihåg att ingenting annat är viktigt än din bebis/din parneter eller familj just nu. Vänner kan vänta, släktningar med. Du behöver inte stressa med att hinna träffa alla, att hemmet ska vara nystädat hela tiden eller ta den där lång duschen. Jag säger detta av egna erfarenheter och PASSA PÅ ATT SOVA när bebis gör det. Det andra kan vänta! De är inte lättast jag vet, men försök. Man måste få energi för i början tar den slut väääldigt fort. Här gäller de även att inte lyssna för mycket på andra, återigen ditt barn är ingen annan lik. Och sätt ingen press på dig själv. Allt är nytt, speciellt om det är första barnet. Saker och ting som du kanske hade velat skulle fungera kanske inte gör det som med amning t.ex. Det är verkligen inte så för alla att man bara lägger bebis vid tutten o sen fungerar det. Vissa behöver kämpa mycket mer. Och de är okej med ersättning, du är absolut inte en sämre mamma för det! Det finns ersättning för en anledning och huvudsaken är att bebis får mat! Och sen får man trixa sig fram väldigt mycket. Med vad bebis tycker om, vad som passar för just ditt barn. När det gäller allt ?

Här var Leon bara några veckor, passa på att njut för tiden går verkligen fortare än man tror!